mitt i natten

jag vet inte om jag försöker låta värst eller kanske bäst eller vad jag egentligen vill med vad jag säger skriver gör. skriver jag verkligen för att sen kunna släppa det för jag släpper det inte. jag vill inte vara någon som skryter eller som bara gnäller men ofta verkar det som att jag är en sån där typisk skrytgnällare. 
 
innan trodde jag att jag visste var livets mening var. jag undrar i hur dåligt skick jag måste vart då, för idag minns jag inte ens vad det handlade om. men det gjorde mig lycklig och handlar inte livet bara om att försöka göra tillvaron för sig själv och andra så bra som möjligt?
 
jag vill bli forskare och kemist och på fritiden vill jag lära människor om genus och feminism. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0