make a plan to love me, sometime soon

hundratrettiotvå och en halv timme kvar är det tills mina möten med den nya psykologen börjar. det är hundratrettiotvå och en halv timme för mycket. det slår mig att jag har en så himla lång väg kvar innan jag kan bli bra. det finns så mycket kvar och det byggs hela tiden på nytt när jag egentligen försöker göra det bra. och det kommer alltid fortsätta byggas på så länge jag inte får bukt på roten i problemen. men jag vill inte skära mig, jag vill inte röka gräs, jag vill inte dricka alkohol. inte längre. jag vill inte sitta här med min blogg som bara handlar om allt som är sämst med mig. jag vill inte behöva göra något av det, jag vill inte behöva göra någonting som inte är bra för mig. det finns så mycket jag i stället vill göra, men som jag inte har möjlighet till eller som jag inte orkar med. jag vill vilja vilja. men det gör jag inte. ikväll vill jag bara dö, för det är hundratrettiotvå och en halv timme för många tills jag kan låta någon annan istället oroa sig över min framtid. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0