Replace my heart, I don't wanna live by coping, I'm done with hoping

Psykbryt efter psykbryt. Alldeles för mycket alkohol, alldeles för mycket gräs, och efteråt minns jag ingenting."Jag orkar inte mer nu", men ingenting förändras. Jag orkar inte leva mer nu. 

Slit wrist theory

ikväll är jag arg och egentligen skulle jag bara vilja skriva något kryptiskt typ ungefär som "vissa människor är sämst i världen" fast egentligen känner jag mig bara ensam och illa omtyckt på grund av den simla anledningen att vissa händelser råkat kollidera med varandra och det blir antagligen någon sorts jättevåg-effekt utav det hela och just precis sköljde den över hela mig. så nu ligger jag i min soffa och vill inte resa på mig igen. 

make a plan to love me, sometime soon

hundratrettiotvå och en halv timme kvar är det tills mina möten med den nya psykologen börjar. det är hundratrettiotvå och en halv timme för mycket. det slår mig att jag har en så himla lång väg kvar innan jag kan bli bra. det finns så mycket kvar och det byggs hela tiden på nytt när jag egentligen försöker göra det bra. och det kommer alltid fortsätta byggas på så länge jag inte får bukt på roten i problemen. men jag vill inte skära mig, jag vill inte röka gräs, jag vill inte dricka alkohol. inte längre. jag vill inte sitta här med min blogg som bara handlar om allt som är sämst med mig. jag vill inte behöva göra något av det, jag vill inte behöva göra någonting som inte är bra för mig. det finns så mycket jag i stället vill göra, men som jag inte har möjlighet till eller som jag inte orkar med. jag vill vilja vilja. men det gör jag inte. ikväll vill jag bara dö, för det är hundratrettiotvå och en halv timme för många tills jag kan låta någon annan istället oroa sig över min framtid. 

~

hon drar med sin hand över stubbet på kinden och tänker nu är han min 
 
att skaffa sig en ny kontakt, tänka detta är bara en vän, bli irriterad när en får komplimanger, ändå bli ledsen när hen är okontaktbar. att inte vilja ha ett förhållande, att inte vilja vara kär, att inte våga vara med en annan människa, att skylla på "jag vill ju resa", att ändå märka att en kanske tycker om, att inte veta vad en borde göra. hitta problem kan en tydligen alltid göra: borde inte vara med någon, borde koncentrera mig på psykiatrin, kommer ändå bara dra ned hen, en är inte tillräcklig ändå. att inte veta vad en vill. 

mitt i natten

jag vet inte om jag försöker låta värst eller kanske bäst eller vad jag egentligen vill med vad jag säger skriver gör. skriver jag verkligen för att sen kunna släppa det för jag släpper det inte. jag vill inte vara någon som skryter eller som bara gnäller men ofta verkar det som att jag är en sån där typisk skrytgnällare. 
 
innan trodde jag att jag visste var livets mening var. jag undrar i hur dåligt skick jag måste vart då, för idag minns jag inte ens vad det handlade om. men det gjorde mig lycklig och handlar inte livet bara om att försöka göra tillvaron för sig själv och andra så bra som möjligt?
 
jag vill bli forskare och kemist och på fritiden vill jag lära människor om genus och feminism. 

Utkast till ett brev

jag kan vara den du vill jag ska bli
men jag dör ändå
men jag dör inuti
 
(-början av filmen)

Är det här allt det blir så dör jag

livet är verkligen skit nu för tiden och jag kan inte ens stå upp i en halv minut utan att nästan svimma. bara att stänga av mitt alarm nyss gjorde mig otroligt yr. kanske beror det på att jag nu får i mig högst 900kcal/dag men jag tror att det beror på att jag gång på gång försöker göra någonting bra utav min tillvaro och gång på gång misslyckas med det. jag pysslar jag tränar jag går på promenader jag lyssnar på bra musik jag kollar på roliga serier men det slutar ändå alltid med att jag sitter och grinar. jag vill att det blir bättre nu för jag vill inte må såhär under den bästa årstiden på hela året. jag fyller ju snart år och det är en utav dom bästa dagarna på hela året. och snart får jag träffa pappa och krama om honom igen. han ska få så fina födelsedagspresenter utav mig för han fyllde år förra veckan. om exakt tio dagar får jag äntligen träffa min nya psykolog med och det om något är nödvändigt. annars kommer jag antagligen ruttna bort och dö. 

23:57

Jag har haft den bästa sommaren i mitt liv och nu följer den förmodligen sämsta hösten. Jag ångrar att jag längtat efter den men jag visste ju såklart inte om att den skulle bli så dålig, i så fall skulle jag antagligen tagit vara på varje sekund medans jag fortfarande kunde gå ut utan strumpbyxor. Det är intressant, det där att en enda liten händelse kan få hela ens värld i otakt.Det är som en maskin som fungerar alldeles perfekt, och sedan slänger någon in lite grus. Det behöver inte vara mycket - två, tre småstenar räcker gott och väl för att hela maskinen ska lägga sig under täcket och aldrig vilja se dagen igen. Och det är så tydligt fast ändå hemskt otydligt. Jag förstår inte riktigt varför jag inte bara kan få må bra på vad sätt jag själv känner passar, när psykiatrikallelsen ändå skriker med sin frånvaro. Jag är så himla arg. 

-

jag vill bara gråta ögonen ur mig för denna dagen har varit så jäkla dålig

Du vet, man darrar och man skakar helt okontrollerat

 

Om ett liv som är mer än så här

De senaste dagarna har varit gråtiga. Det spelar inte riktigt någon roll var jag är eller vad jag gör, tårarna lyckas leta sig fram ändå. På bussen, i soffan, framför Skins, och så vidare. Men jag vill ändå säga att det känns ganska okej inuti, jag är glad och jag oroar mig knappt för nånting. Sedan den 6e juni har jag gått hemma utan en sysselsättning och nu börjar det kännas. Jag tror att jag behövde denna vilan men det känns att jag verkligen inte har någonting att göra. Mina dagar ser i stort sett ut som så att jag vaknar på eftermiddagen, röker och dricker kaffe och sen kommer oftast Madeleine och gör mig sällskap resten av kvällen. Inatt somnade vi klockan fem för vi fastnade framför Trivial Pursuit och Skins. Jag gillar brädspel! 

Sen var vi också, jag och Madeleine, på vår första lägenhetsvisning idag. Vi bestämde oss för att det inte var någon lägenhet för oss men det var spännande att gå på en visning. Det känns verkligen att nu är det allvar, nu är livet här och jag vill göra något av det! Om några dagar kommer ljusslingan som jag beställt och jag hoppas att den är jättefin. Jag har också beställt lite söta kuddar och koppar, det känns så himla töntigt men jag längtar efter att få dricka kaffe ur dem! Kopparna that is. Här om dagen åkte vi till Ikea också, och handlade lite gossaker. Madeleine köpte färgpennor och jag köpte en filt.
 
 

True romance

Här är några bilder från Emmaboda där jag mådde så himla bra och ångest glömde jag av vad det var för nåt. 

 
K



RSS 2.0