Sometimes always

Den där allra bästa vännen jag hade, som planerade att flytta ihop och resa genom europa med mig, som också rökte ganska mycket gräs med mig, vände helt och hållet den dagen då jag inte ville fortsätta röka. Plötsligt fanns väldigt lite tid för mig, väldigt mycket tid för krogen, och allra mest tid fanns det för dom andra i henoms umgängeskrets som rökte gräs. Jag slutade att dricka också, så då blev jag givetvis ännu mindre attraktiv. Från att umgås varje dag och att hen praktiskt taget bodde hos mig så vände det över en natt, och vi sågs inte på dagar som blev till veckor. Men efter en tid gav jag in och frågade om hen ville följa med på krogen, och för första gången på vad som kändes som evigheter sa hen ja. Jag som egentligen inte alls ville dricka, gjorde det ändå för att få umgås (f.ö story of my life). Vi gick ut, blev asfulla, och bestämde oss för att ha en tävling. Jag vann för första gången och hen fick ett psykbryt. Vi åkte på efterfest och jag började må dåligt och ville hem. Ringde mitt ungdomsboende och bad dom hämta mig. Och min vän brydde sig inte om att jag satt på ett toagolv och spydde, frågade inte om jag ville ha följe eller om jag ville ha vatten. Det enda min kära vän sa var "säg inte vilken exakt adress du är på" för hen ville inte råka illa ut.

Jag har inte träffat den vännen sen den kvällen. Och jag är så glad att denna kvällen hände, för nu i efterhand kan jag se på allt på ett objektivt sätt. Detta har alltid varit ett genomgående tema i vår vänskap. Jag vågade aldrig säga vad jag tyckte, för om det skulle råka tas som kritik så var det mitt fel och inte henoms. Att hen alltid var viktigare än mig - det var aldrig mina känslor som spelade roll, eller i vilket fall inte mest roll. Och om jag, som den sista kvällen, skulle vara överlägsen henom i utseende, charm eller popularitet så resulterade det i ett utbrott. Jag kom aldrig i första hand, fastän min vän alltid kom i första hand för mig. Och jag vill inte ha något sådant i mitt liv. Jag är verkligen hellre ensam än att ha vänner som inte bryr sig om mig. 

Mitt syfte med denna text är inte att försöka få henom att lysa i dålig dager, för jag tror inte att allt detta har varit medvetet från henoms sida. Syftet är att jag vill ha det svart på vitt att jag faktiskt gör framsteg, att jag tar hand om mig själv mer och mer, på ett sätt som jag aldrig har gjort förut. Jag har blivit utsatt för saker som inte varit bra för mig, och jag har stått upp för mig själv och tagit ansvar. Det känns så himla bra att kunna rensa ut saker man inte vill ha i sitt liv. Nu för tiden är jag faktiskt väldigt glad att jag har mig själv. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0