The movement of a hand

Ibland vill jag bara kunna skriva sådär bra och träffande som jag kunde för två år sedan. När varenda mening var helt tagen ur sin just nämnda, och ändå passade dom så bra ihop. Jag kan gå tillbaka och läsa och fortfarande känna igen mig i vartenda ord. Och det är så slående bra. Men jag kan inte skriva så längre. Jag hittar inte orden för hur man faktiskt mår sådär dåligt som jag gjorde, även fast jag ibland i dagsläget mår ännu sämre än jag någonsin gjort tidigare. Förr var jag så arg och ledsen och tom nästan dygnet runt och nu är livet mer utav en berg&dalbana. Och jag vill inte säga hej för tidigt men jag undrar lite om inte ändå livet har börjat vara lite som det faktiskt ska vara. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0