A peace of mind always takes me by surprise

Hundra tabletter senare och ändå sitter stenen i bröstet kvar. Att jag inte fattar att jag inte kan fortsätta såhär jag är så trött så trött så oerhört trött på mig själv 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0