Full of fire

"Jag får inte gå ut och röka innan jag har ätit ett helt äpple."

Att komma på sig själv med att sätta upp sådana regler. För om dom inte finns där så kommer man aldrig äta. Jag vet ju det. 

I acknowledge I've been beat. Or Indian.

2013 började så bra. Jag vill verkligen minnas att det började bra. Och sen blev det inte bra. Det blev sämre och sämre och sämre och situationen som är just nu är densamma som varje dag två månader tillbaka. Jag kan inte gå till skolan jag kan inte åka och handla jag kan knappt gå utanför dörren. Jag dricker kaffe jag röker jag beställer kläder. Enda gångerna som inte genererar i en ångestattack är när jag är ute och dricker alkohol med mina vänner. Vart är det jävla livet jag vill ha vart är jag som jag vill ha mig? Jag vill vara snäll och rolig och spontan och till lags och till hjälp och jag vill vara någon som jag kan tycka om. För en vecka sedan blev min första utredning klar och för två veckor sedan trillade sjukintyget i brevlådan. Jag önskar att jag åtminstone kunde vänja mig vid systemuppdateringen i min telefon. 

-

Gör något med ditt liv innan det är försent gör något med ditt liv innan det är försent gör något med ditt liv innan det är försent

Pour a little salt, we were never here

Google svarar alltid på mina frågor. Hur mycket motsvarar 11 euro i svenska kronor? Vad kostar den billigaste vinflaskan på systembolaget? Vilken diagnos har jag idag? Men nu när jag har en fråga som jag verkligen verkligen verkligen vill ha svar på, så finns där inget. Och jag vet att egentligen är det nog bara jag som kan svara på det, men. Jag vill inte. Egentligen vill jag inte veta. Så. Varför jag gör alla dessa dumma saker, medvetet? Jag tänker välja att inte bry mig. Är frågan inte tillräckligt enkel för google så är det inget jag orkar bry mig om. Tyvärr. Och att välja att agera som jag agerar nu får bara frågan att snurra snabbare i mitt huvud. Detta skulle ju vara jag som blir bra för en gångs skull. Vill jag inte bli bra?

Detta är nog det rörigaste inlägget jag någonsin skrivit, och det är fortfarande bara en liten procent utav vad som finns inuti mitt huvud. Jag orkar orkar orkar inte med mig själv. 

Corrupted by what ifs

Om ändå detta dåliga samvete inte fanns så nära till hands. Om ändå känslan av att inte vara tillräcklig kunde försvinna. Om ändå alla dessa jävla tankar bara kunde låta mig vara i fem sekunder, så skulle det kanske faktiskt inte vara så svårt att ta sig igenom dagen. 



RSS 2.0