16:06

Det känns som att vissa fosterfamiljer är som dom personer som skaffar sig ett husdjur för att åh vad kul detta ska bli för att sedan tröttna en månad senare. Precis såna var min förra fosterfamilj. Dom hade aldrig varit fosterfamilj förut, och dom trodde att dom skulle kunna hjälpa mig genom att bara ge mig tak över huvudet och styra över mig som att jag var fem år gammal när jag i själva verket var 18.
 
Under det halvår som jag bodde hos denna familj fick jag sammanlagt tre kramar. Men saken var inte den att detta inte var en kramgo familj, utan resten utav familjen kramades varje dag. Och i min genomförandeplan, där det står vad jag behöver och vad som krävs av familjen, stod det överst att "Ronja behöver känna gemenskap och tillit och hon behöver känna sig uppskattad" och jag är så jävla förbannad på att folk tror att fosterbarn bara är någon jävla kul grej som inte kräver någon tid. Att ha ett fosterbarn är ett jobb och ingen jävla fritidsaktivitet.
 
Anledningen till att jag skriver detta är för att jag aldrig vågade säga det till familjen i fråga, men det borde vara en självklarhet att man hävdar sina egna rättigheter. Speciellt när dessa rättigheter har godkänts utav den högsta styrelsen i Sverige inom socialtjänsten. Fosterfamiljer kan vara guld och det är något som verkligen behövs i världen, men att det finns familjer som familjen Gillheim ute som tror att dom ska få pengar för att behandla utsatta barn hur dom vill får mig att vilja strypa varenda familjehemschef i Sverige som godkänt detta. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0