All the words that you ever said to me will always be broken

Det är tre månader sedan och jag är verkligen inte kär i dig. Tvärt om, så fort jag tänker på dig så blir jag så arg arg arg och jag hatar dig för du har varit så hemsk. Men trots det så har jag drömt om dig i stort sett varje natt i tre månader nu, fast i drömmarna är du lika fin som du faktiskt var förr och jag älskar fortfarande den du var. Det är svårt och det gör väldigt ont och jag önskar att jag kunde släppa det men hur gör man det? 

Det har gått ett år och tre månader sedan R och jag gjorde slut och det tog inte mer än fyra månader innan det var över. Men jag och T var bara ihop i tre månader och ändå gör det fortfarande lika ont. Och kanske beror det på att han har varit den finaste i min värld i tre år och nu pratar vi inte längre. Och kanske är det just för att jag hatar honom som det gör så ont. Jag vet inte men jag önskar att jag kunde snabbspola genom denna delen av mitt liv och låta mig vara lycklig. Fast egentligen finns det faktiskt ingenting som hindrar mig från att vara lycklig just nu så jag förstår inte varför jag är så löjlig. Jag kommer gång på gång på mig själv med att försöka fylla det där hålet inuti mig som du lämnade öppet, men JAG BEHÖVER FAKTISKT INTE GÖRA DET. Jag behöver ingen annan för att må bra. Jag VET att jag är den bästa i mitt liv men ändå fortsätter jag att bete mig som att alla förutom jag själv kan hela mig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


RSS 2.0