Utsikten från balkongen blir ett soundtrack till dina drömmar


Men det finns dagar då jag kryper in i kroppen och gömmer mig

 

13:04

Alla i klassen är oense om flak musik kläder OCH SÅ VIDARE. Såklart. Och demokraten i mig förslår att alla får välja musik så blir ingen missnöjd. Fast då blir folk missnöjda ändå, för det är inte praktiskt. OCH DET ÄR INTE PRAKTISKT ATT HÄLFTEN AV KLASSEN INTE GILLAR MUSIKEN VI HAR PÅ FLAKET FÖR ATT DEN DELEN SOM VÅGAR HÖJA RÖSTEN FÅR BESTÄMMA ALLT. Det är inte så lätt att säga emot dom som är vana att höras mest och jag fattar ju att många håller käft bara för att dom inte orkar höras synas och få ett nej tillbaka. Jag tycker allt är så jävla vidrigt, vår klass och alla beslut som tas i den är så jävla blått att jag snart kommer börja kräkas berlinerblått. 

Ett fel närmare rätt

Idag är jag helt lipig och känner mest bara: nej. Jag vill vara i Paris jag vill vara på Emmaboda jag vill ta studenten. Jag vill inte sitta här och vänta på att åka till skolan. Idag är en omöjlig dag. 

Och när paniken bryter ut

Jag har börjat baka och skriva och måla igen. Jag har börjat ta tillbaka om inte allt så ändå en liten liten bit utav mig själv och det gör mig glad. Det är roligt att koncentrera sig på det JAG tycker är roligt, sånt som inte kräver sällskap. För jag är så jäkla trött på att aldrig klara mig utan. Det känns fint och nästan lite högtidligt att jag kanske är ett bättre jag och att det kanske kanske kan hålla. Jag har inte varit ledsen sedan vi gjorde slut. Jag har försökt. Jag har försökt ganska mycket. Gråt ronja tyck synd om dig själv ronja gör NÅGOT ronja. Men jag har onekligen varit glad. Och det gör mig, om än lite orolig över min mentala hälsa och min förmåga att hantera en kris, ännu lite gladare. 

.

DANSA FASTÄN HJÄRTAT BRISTER DANSA FAST DU INTE ÄR HÄR 

09:39

Och nu för tiden tar jag alltså två sorters antidepressiva och tre sorters sömnmedicin. Sedan tar jag också tetralysal bricanyl symbicort theralen och orudis. Jag tappar snart räkningen. 

2011-07-02

"inatt har jag drömt om dig, och vi var kära
kära på riktigt och jag hatar att känslan sitter kvar i mig
för i dig finns den inte kvar, om den någonsin gjort det"

2012-12-18

"Jag hade glömt av det. Jag hade glömt av hur fin han var mot mig. Hur han stod ut. Hur han försökte trösta när jag var ledsen trots att jag var med honom istället för honom. Jag har glömt så jävla mycket och jag får såna jävla skuldkänslor varje gång jag öppnar upp en gammal blogg för där påminns jag om allt dumt jag gjort mot dom som är mina finaste och så påminns jag om hur fina dom vart tillbaks och sen sitter jag där med vetskapen om att jag förtjänar er inte. Egentligen har ingenting förändrats sedan 2008 2009 2010 2011 för jag är fortfarande lika värdelös mot allihop."

Tunn

Idag är en sån dag när gråten sitter i halsen. Den gömmer sig bakom ögonlocken i hjärtat och vill ut ut ut. Men ut kommer ingen gråt, den sitter antagligen där den trivs bäst. Ständigt nära till hands men aldrig tillräckligt. Det känns som att hjärtat brister som att lungorna inte orkar med som att benen är för tunga som att skrattet aldrig riktigt når ut. Och så hela tiden denna känsla av meningslöshet. Du räcker aldrig till du kommer aldrig lyckas, det är ingen idé att du fortsätter fundera. Det finns egentligen inget sätt att lösa dig på för det är sånhär du är. Och mer än så behövs inte för att du ska gå sönder. 

So feel better

You try to feel but you can't wake up. You try to touch but you can't wake up. You're holding eyes and you don't wake up. Increase the size and you don't wake up. I do it backwards but I don't wake up. Try to reverse but I don't wake up. I sit astride but I still don't wake up.

Vad man kan göra istället för att gå till skolan

Sova i femton timmar
Dricka kaffe
Öppna posten
Röka
Tycka synd om sig själv
Inte diska
Spela datorspel
Ha på sig samma kläder som igår
Röka lite mer
Stjäla grannens wifi

Vad som helst

Är jag en dålig människa som i första hand inte sörjer att jag förlorade honom utan istället sörjer att jag aldrig får ordning på mina relationer? Gör det mig till en dålig person att jag är ledsen för att relationen i sig inte fungerade och inte för att den inte fungerade med honom? Eller är detta bara något jag hittar på för mig själv för att jag ska kunna låtsas som att jag inte saknar honom utan bara hatar mig själv? 

~Livet~

Hur ska man hantera ett slut? Ska jag gråta själen ur mig och ligga i sängen i flera veckor eller ska jag låtsas som ingenting och fylla vardagen med saker att göra varenda sekund? För jag ser inget mellanting där jag får vara ledsen och där jag samtidigt klarar av vardagen. Hur gör man? GÅR det att hantera ett slut på ett bra sätt? Jag vet att jag är extra dålig på att ställa om mig och det gör det inte enklare. Tänker att ett slut betyder inte att jag går under för om jag går under så har jag varit alldeles för beroende och då var det inte bra medan det varade heller och då är det heller inget att sörja. Tänker att jag borde fortsätta som vanligt fokusera på saker som gör mig lycklig fortsätta med vardagen. Men jag vill inte stänga av mina känslor jag vill känna vad jag borde känna men VAD BORDE JAG KÄNNA? Ska jag vara ledsen? Ska jag inte tänka på det? Försvinner det tids nog ändå eller sätter det sig som ytterligare en liten sten jämte alla andra stenar jag aldrig lyckats få bort för att jag faktiskt satte dit dom själv från första början? Jag är så dålig dålig dålig på att veta hur man ska göra, jag behöver en manual som heter "livet och känslor hur du tar dig igenom hela sörjan" för jag vet inte. Jag kan inte hantera känslor och mig själv och andra människor. Jag förstår mig inte på sånt och det gör så jävla ont att jag nog aldrig kommer göra det heller. Det gör så jävla ont att jag aldrig kommer kunna vara bra mot andra som jag vill vara bra. HUR. 

Det kunde varit värre

Jag har provat många fina balklänningar och imorgon ska jag kolla på ännu fler
Jag tar studenten om mindre än två månader
Jag har fått jobb
Jag är en jävel på att baka
Jag kommer gå ut med minst godkänt i alla mina ämnen
Jag svälter inte
Jag har en pappa som älskar mig och som jag älskar tillbaka
Jag ska åka på festival i sommar
Jag har köpt en analog kamera
Jag har många olika parfymer och tvålar som jag tycker om 
Jag har aldrig varit med om krig
Jag har aldrig varit med om att en familjemedlem eller en vän har dött
Jag är rolig, snäll och artig
Jag har ett lånekort
Jag gör alltid mitt bästa
Jag har alla möjligheter i världen

-

Jag förstår inte hur folk kan hävda att en samtalskontakt kan hjälpa. Dom senaste fem åren har jag gått i just det varje vecka, och i dagsläget mår jag sämre än jag någonsin gjort. Jag vill gärna tro på att det är fel på alla dessa psykologer jag haft, men det är inte lika lätt när psykolog efter psykolog byts ut och ingenting förändras. Jag har inom loppet av två år haft sex olika spanskalärare. Jag har aldrig behållt en vän längre än i två år. Mitt längsta förhållande varade inte ens i ett. Det finns så jävla mycket fakta och jag blundar så jävla hårt men det går egentligen inte. Om det inte är mig det är fel på så ser jag verkligen inte vad annat det kan vara. Nu tror jag att jag kommer kräkas. Godnatt. 

När lager på lager är för kallt, när skorna förstörs av salt

Jag hatar dessa tomma ord alla slänger ur sig för att få livet att låta lite finare. Ord efter ord efter inlägg efter inlägg på sin ~blogg~ som ens närmaste vänner läser. 140uppdateringar om fullkornsflingorna med ekologisk mellanmjölk. Och den obligatoriska bilden på dig själv. Se avslappnad ut. Håll in magen flytta benen lite mer isär le lite mindre visa inte tänderna se lycklig ut. Och att det är bild nummer trettiofyra och inte bild nummer ett eller två som du till slut publicerar är det ingen som talar om, fastän alla vet. Alla gör så mycket dom kan av det dom har. Och jag vet inte vart jag ville komma med det här men jag hatar det. Jag hatar fasaden alla bär på, att alla är så jävla ensamma. Vet vi att man inte måste vara det? Eller måste man det? Jag gör ju trots allt precis likadant. Vill vi vara ensamma? 

Någon håll i mig

Idag skrattade jag för första gången hos psykologen och sedan började jag gråta. Idag är en sådan dag då jag egentligen inte är ledsen utan tvärt om ganska glad och ändå eller just därför så sitter gråten i halsen. Fast så är väl hela livet osv osv osv. Men imorgon är det fredag och fredag betyder vin och fina klänningar. 

När lager på lager är för kallt, när skorna förstörs av salt

Och nyss bestämde jag mig för att jag ska börja vara snäll igen. Jag ska börja ta hand om mig själv och börja ta hand om andra och bli bra igen. För jag har tröttnat så himla mycket på detta livet för det är inte jag. Och jag blir lite stolt. 

~

Don't bother trusting me
Don't bother waiting
Don't bother changing things that won't give into changing

~


I can't stop

Men egentligen har jag nog inget direkt att skriva om för jag mår faktiskt helt okej. Helt ok. Najs. Jag är dock så fruktansvärt rastlös, värre än på väldigt väldigt länge, men aldrig att jag tänker klaga. Jag mår helt ok bra. Helt ok!

:p

Vilka är ni ens ni kan lika gärna vara en lärare en familjemedlem en klasskompis euw låt mig va om ni är något av ovanstående 
 
Mvh
 
Finkänslig

-

Wallah ni börjar bli många vrf



RSS 2.0