.

Det är väl alltid så det kommer att vara, mitt liv kommer att gå upp och ned och jag antar att jag borde vänja mig vid det.

Daterad som ett skämt

och det har redan gått hur många veckor som helst och jag hänger inte alls med och idag började min privatundervisning och jag känner mig så jävla misslyckad men samtidigt: jag bryr mig inte längre. det är likadant som förr igen och jag går mest på tomgång känns det som. att röka hela dagarna och aldrig gå till vare sig skola eller jobb igen känns som en helt perfekt lösning på mitt liv men jag tänker i alla fall aldrig på rasmus längre för jag har fullt upp med att tänka på annat men nåt bra ska det väl komma ut ur allt eller hur. jag önskar bara att mina möten kunde börja någon gång så att jag kan få det bevisat på papper att jag är störd på riktigt.



RSS 2.0